SIDAN 2 - den för nya infall och anfall.

Och kanske framfall...

Låt oss starta denna nya sida 2 med ...

I vår ålder är det kort mellan födelsedagarna

så nedan följer ett födelsedags kort

Poesi för urgamla

Börjar med liten hyllningsdikt för årsrika

Hyllningssång

av Lars Nilsson

= Docent Liv

 

Vi skramlat en tia för ingen är snål

Att ärat ditt Namn må bli på Jorden.

Vi vet att du blir vad du var och vad du tål.

Ja, må du Leva - ta oss nu på Orden!  - REPRIS

 

Du Gamla men pigga och älskade Vän,

Du schyssta och åldersstinna Bamse.

Vi hoppas få skåda Dig många År än.

Ja, må du Leva - annars blir vi gramse! - REPRIS

 

Slutstrof, långt in på Kalaset:

 

Du schwammlar...  fumykke om fornschtora dar,

Du lyschtna - delåter meescht som schkrävel.

Ta örat ur schoppan, bete dej schom en kar!

Kom an, nu tar vi osch en jävvel!

Kom an, taosch nuppo orde...

Va tuschan gövi unner borde?

 

 

 

 

Rostar ej

Oss Dinos emellan

Hallå Senior, kan nån säja när Tåget går?

Vad kommer sedan? Eller kan man backa tiden, sen i år?

Docent Död/Docent Liv 

Här var det Livat - eller tvärtom

Jovisst har jag en positiv statistik: Har sett betydligt fler födas än dö.

Har dessutom aktivt medverkat till att närmare 8 000 barn fötts, varav de flesta sannolikt inte skulle finnas annars. Men sådant är ju alltid ett teamwork. Har jag dödat några människor? Inte aktivt, men kan någon ha dött på grund av ett felaktigt beslut av mig personligen. Förmodligen, men sannolikt under fem. De flesta skulle ha dött ändå, de flesta var nog ofödda barn. Fortfarande en positiv statistik.

Jag räknar då inte kirurgiska aborter, av vilka jag gjort en hel del i mina yngre år. En del trosinriktningar skulle sannolikt kalla dessa handlingar för mord. För mig är det inte en moraliskt enkel handling, men alternativet oftast värre. Och, det finns ingen verklig frihet för kvinnor, om de inte kan välja vilka barn de vill föda. Verkligt oönskade barn går det ofta illa för.

Säger Docent Liv & Död

som idag arbetar just för Livio Göteborg

Mopsar upp sig?

Moptisk Megalomani

eller heter det "mopisk"?

Eller kanske myopiskt, alternativt annat optiskt betingat storhetsvansinne.

Om att mopsa (upp) sig. Kom att tänka på det, då jag såg en kvinna med tvenne mopsar i band, varav den ena lindade sin förtöjning runt en lyktstolpe och därefter kraftfullt gläfste åt en tre gånger så stor hund av annat märke.

Mopsen verkar ha en orealistisk självbild och uppfatta sig som en mycket stor och respektingivande jycke, eller också sk-ter hen i storlekar - kanske för att hen är starkt myop, dvs närsynt. Tror faktiskt att denna hundras är myop, eftersom den har stora ögon och är tillplattad i nyllet (om skönheten i detta kan man ha olika estetisk uppfattning). Förmodligen trillar ögonen lätt ut ur de illa anpassade ögonhålorna.

 

Carlanderska och Året 1969

Skylt vid min arbetsplats

År 1969 är 50 år sedan

Då ingicks mitt första äktenskap i slutet av juni, då köpte jag i augusti min första bil, en 5 år gammal vit Amazon med B18-motor,  efter att ha arbetat hela juli som s.k. magnecylkypare på Carlanderska sjukhuset.

Meningen var att jag skulle gå rond på professorernas privata patienter samt assistera dessa och andra berömda kirurger vid deras operationer.

Opassande nog blev det inte så mycket op-assande - däremot mera kaffe och röka med trevliga sköterskor och jag fick se månlandningen på TV - snacka om Ap-Ollon! A giant leap for mankind.

Vårt Yra Klot utifrån

När Fädren kör Ur Spår

Och hotar Framtids Segrar

Måste Något göras i Rödaste Rappet.

Därav följande 

Knapptidswrap

 

Ur led är Tiden

Vriden

Den Tid de vage kalle Fram

Är Bak och går i Baktakt.

Vårt yra klot

Vårt Dyra klot

Är under hot.

Få inte hoten bak foten!

Vår Tid är en krit-tid

Som för-brukat Framtiden.

Välkomna till Tabberaset,

Barnbarnen betalar Kalaset.

Vår Tid är Dyr,

En Tid till för Dyr og Mennesker.

En Tid som blir Allt Knappare –

- Här behövs en Rappare!

Missat Dal Mål?

den goda jorden?

På samma anathema

 

Lysande Vis Mask

(Melodi Lysmaskidyll)

Vi som ej längre är särskilt unga

Borde väl helst hålla tand för tunga.

Vi får dock sitta i tunga tankar.

Fast vi int hör den som dörren bankar.

Men vi vet mycket som finns att veta.

Oroas lika mycket som Greta.

Fäller för jorden en tår i skägget.

Gillar ej alls detta hära upplägget!

 

Om vi oss reser ur gungstolens hölje,

Då känns nog vinddraget - bare att följe!

Överallt i vårt avlånga land

Tar vi en tår på tand!

 

SKÅL för den korta framtiden!

Som dessvärre inte bara är vår.

 

Om inte...

Lite mer dysterism

 

Världens sorgliga tillstånd

När klumpige Trumpen gillar Putten och Kim

Och spelar ping-pong med Xi Jinping.

När religiösa ledare predikar krig

Och hatet bara sprider sig.

När urmodig Modi I Indien regerar.

När Världen sig själv alltmer segregerar

Och de rikaste mest sitt kapital förmerar.

När isbergen välter

Och isarna smälter.

Tänker jag det blir droppen,

Vem i helvete drog ur proppen?

 

Mellandags-rea litet

Versmått lighet i de yttersta av Mellandagar.

Människan är alltings mått

Med mitt mått mätt mätt

Inte övermätt.

Äta för att Leva

Inte Leva för att Äta.

Varför mättas till övermått?

Övermätt.

Din Tid är utmätt.

Förbrukad snart

Överförbrukad

Måttlöst slukad.

En mellandags realitet -

Säj inte att du inte vet!

Är detta proppen?

Ja, om Människan inte har någon Framtid här på Vår (?) Jord 

                                   Ja, då blir ju nedanstående tankar helt meningslösa,                                                men Jorden klarar sig nog - den har varit med om värre

Farfar Emil 60 (14 år yngre då än jag är nu)

Farfars historier - om berättarkonst

Berätta om när du var barn, Farfar, brukade vi säga.

Och då berättade farfar Emil och det var verkligen Emilskt på Lönnebergavis, fast söderslätt. Om när äldre systrar fick honom att kissa i sin ena träsko - en sådan där gammaldags, skuren helt i trä av en toffelmagare. Om lärarinnan, kanske Margareta Jönsson (?) som slogs med rotting redan i småskolan - dock aldrig på duktige Emil. Hur han följde med sin mor till torghandeln - var det i Trelleborg eller efter flytten till Malmö? Försäljaren trugade: "Kött, frun lilla - fläsk kanhända?" Och frun erbjöds gräva i smöret med en femöring (som var stor) eller kanske en tvåöring. Inte så hygieniskt kanske, brukade farfar Emil regelbundet påpeka.

Varför berättar vi inte nu? Varför frågar barnbarnen inte efter historier från farfars/morfars/mormors/farmors barndom? Vad skulle jag själv berätta om?

Kanske om när min lillasyster och jag, tillsammans med flickorna Hyldgaard lekte på hyreshusets tak tills doktor Alan Kaszinowsky knackade på sin fönsterruta tvärs över Linnégatans bråddjupa kanjon.

Eller den gången vi....

En eventuell Läsare kan hitta detta i "Underlivstankar 1 - Tankar under Livet".

Odödlighet

Att berätta om personer är ju det enda sättet att skänka dem en glimt av odödlighet, förutsatt att någon mänsklig varelse ännu:  

1. finns kvar 

2. som kan Lyssna

3. och Vill lyssna

 

Annars kan de kvetta

TACK för ORDET

Kunde också varit min farfar Emil (till höger)