5. ÄNTLIGEN FÖRFATTARE

Förutfatterier

Jag har väntat så förtvivlat länge på att både jag och min första bok ska få komma ut. Jag som den författare jag alltid varit innerst inne. 

Hoppas på idésprututbyte med kollegor och läsare!

 

Helst stående som Hemingway

NU DU GNU

Alla 3

Årets trilogidebutant "Sommarens Böcker 2019" - Svensk Bokhandel 6: 45, 72

Äntligen är jag författare av annat än facklitteratur.

Följande länk gäller för att se och beställa böckerna via Bokus: https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=%94Lars+Nilsson%94&subject=2

En annan bra länk är att läsa på boktugg.se: https://www.boktugg.se/2019/03/01/debutanter

Eller via Svensk Bokhandel - Sommarens Böcker 2019

 

Docent Liv - Bok 3

En liten presentation av böckerna

Rörande trilogin ”Underlivstankar”

Lars Nilsson

Planen var sedan länge att skriva om den revolutionerande tekniken (Human) In Vitro Fertilisering, även kallad ”(Mänsklig) Befruktning utanför kroppen” eller ”Provrörsbefruktning”, eftersom jag tillhörde och fortfarande tillhör pionjärerna, inte minst här i Norden. Men tiden ville inte räcka till och säkert skulle någon annan hinna före. Så, till sist, efter pensionen blev det äntligen av, trots deltids yrkesverksamhet. Och det ena förde med sig det andra. Jag ville och vill skildra utvecklingen ur mitt eget personliga perspektiv.

För att förstå vissa av mina ställningstaganden och hur det kom sig att jag hamnade just i denna utveckling behöver man förstå min bakgrund, så då blev det plötsligt ett memoarprojekt. För om man blivit så djävla gammal, åtminstone i kalla siffror, innan man äntligen gör slag i saken och realiserar sina författardrömmar, ja då är det lika bra att börja med memoarerna, ifall tiden skulle bli knapp. Man kan inte vänta tills alla kompisar och inte heller alla eventuella ovänner gått hädan – det vore fegt och dessutom dumt med tanke på eventuella läsare.

Med e-boken om min barndom och uppväxt i framför allt Malmö, Borås och Göteborg blev det faktiskt en trilogi som både berör min uppväxt och yrkeskarriär, hur det är att vara manlig gynekolog, hur det var att aktivt vara med i att åstadkomma Nordens första provrörsbaby, liksom hur det var och är att ingå i teamet bakom världens allra första barn till livmodertransplanterade kvinnor. Eftersom jag tyvärr saknar luktsinne sedan 20 år får musiken bli min ersättning för dofter som minnes-förstärkare. Låtarna är mina Madeleinekakor – min länk till den tid som flytt. Alltså planerade jag från början att ha rätt mycket referenser till samtida och forntida musik – både pop och jazz (inkluderande dixieland och rock, liksom calypso och reggae) med hänvisningar till mina Spotifylistor. Och härmed tar jag en bok i taget: 

Första Boken = e-boken

Alltså - böckerna...

Underlivstankar 1 – Tankar under Livet, endast som e-bok tills vidare.

Handlar om min uppväxt i 50-talets Malmö, Borås i tidigt 50-tal och Göteborg från 50-talet fram till idag. Faktiskt även lite om Örnsköldsvik och Örebro på 40-talet – är det möjligt att minnas händelser från så tidig ålder? Hurusom jag erövrade språket, knäckte koden och tillägnade mig litteraturen vid späd ålder, både som åhörare, läsare och skribent (och tecknare). Sanningen bakom mitt rykte som underbarn (Leif G W Person är minsann inte den ende som blev utnämnd till professor redan som barn). Och i dessa sammanhang kommer inflytandet från släktingar in och av bara farten blir det en liten släktkrönika, kanske mest för mina egna barns skull. Samtidigt skulle det bli ett frosseri i nostalgiska skildringar i bästa Lasse Åbergstil för mina någorlunda jämnåriga läsare: frukostar med messmör och Raketost® med dess kladdiga snören liksom även filmjölk eller filbunke med Findus snabbkräm, Corn flakes, Rice krispies och till och med Kalaspuffar.

Även blå gymnastikbyxor och dito gymnastikskor (som inte hette gympadojor då) med tunn sula. Seriefigurer som Tjalle Tvärvigg och Knallhatten. Lukten av ånglok. När vi talar om nostalgi så skriver jag mycket om Göteborgs utveckling från 1953 och framåt. Om hur det var att växa upp på gamla Linnégatan med en stundtals psykotisk förälder, både före och efter föräldrarnas skilsmässa. Om skolgången i Göteborg. Om den gryende sexualiteten och nesan att som besserwisser veta så lite om detta alltmer intressanta ämne; detta trots att min far var gynekolog och min mor sjuksköterska.

 

Underlivstankar 2 – Tankar om underbara Liv.

Läkaryrket förr och nu, ur två generationers perspektiv. Om utbildningen och läkares liggbarhetsindex i den så kallade fria sexualitetens tid. Ville alla (kvinnor, antagligen) verkligen ha doktorskuk (förlåt språket), som kompisen sa? Ja, på den tiden var fortfarande närmare 80 procent av läkarskråets medlemmar män (förmodligen med lemmar av ovan angivet slag) – annars blir detta påstående ännu absurdare. Vidare behandlas i min skrift även gamla tiders misogyna professorer långt före #metoo. Liksom svaret på frågan: ”Att vara manlig gynekolog, hur är det egentligen?”

 

Underlivstankar 3 – Tankar om Livets Under.

Om att få uppleva en helt ny medicinsk utveckling i och med provrörsbefruktningens tillkomst. Hur gick det till IRL? Åtminstone enligt mig. Om detta handlar främst Bok 3. Och mycket, mycket annat som liv och död, alla vänner, intriger, sorger och glädjeämnen. Och en hel del sex – det hör liksom till ämnet.

Och allt detta filtreras genom en omvittnat humoristisk ådra, varför framställningen blandas med ”odlekar å rene götebossvitsar” på ett (halsbrytande men fullt avsiktligt) stilbrottsligt sätt. Vad händer när en gynekolog blir författare? Får hen äntligen vila sin musarm, eller blir det tvärtom? Att denna lätt ekivoka vits främst gäller för högerhänta anglosaxiska kollegor framgår av Bok 2.

2:an

Detta om mig själv

Lars Nilsson föddes 1945 och tänkte ända sedan 7-årsåldern (minst) bli författare. Det började bra med redaktörskap för skoltidningar och noveller i Göteborgs Handels och Sjöfartstidnings ungdomsbilaga (”Korridor”) på det tidiga 1960-talet.

Därefter spårade det ur och han blev istället läkare. I detta yrke blev han docent och specialist i gynekologi och kom att ägna sig åt infertilitetsproblem och framför allt invitrofertilisering (IVF), där han blev en av den första generationens IVF-läkare. Det blev en del skrivande på den banan också: vetenskapliga arbeten, artiklar i Läkartidningen och andra facktidskrifter, kapitel i läroböcker, PM, inlagor till myndigheter och debattartiklar i pressen. Vid sidan av detta lite medförfattande i (bland annat) spexsammanhang, texter till snapsvisor, limerickar med mera.

Som vi sa:

Han är orsak till något mer än 7 000 barn (siffran har fortsatt öka), men endast sex är hans egna – och knappt det. Från början skulle han definitivt bli författare men så kom livet i vägen, särskilt yrkeslivet. Han blev läkare och forskare och först vid närmare 70 års ålder kom han sig för med det han skulle bli sedan. Men nu har han faktiskt skrivit en bok – en på mer än ett sätt naken skildring av en manlig gynekologs liv och leverne. Han blev inte bara gynekolog utan specialiserade sig inom fertilitetsområdet och blev en i den första generationen av IVF-läkare. Och IVF (provrörsbefruktning) blev en teknik som kom att ändra mycket i vår livsuppfattning inte bara genom dess förmåga att hjälpa många par och individer som tidigare inte kunnat få barn. Han var med i det behandlingsteam som låg bakom födelsen av Nordens första IVF-baby.

Och IVF blev på många sätt hans Liv. Och han fick avsluta sin långa karriär som medlem i teamet som för första gången i världen lyckats ge flera kvinnor utan livmoder ett barn efter transplantation av en annan kvinnas livmoder. Och allt detta har gett honom ett ovanligt lyckligt Liv. Men allt har förvisso inte varit Lycka …

Han har många Tankar om Livet i stort och smått. Han känner sig ung för sina 70 år. Kan när som helst göra minst 200 armhävningar. Badar i havet utan bastu året runt. Gillar fest och dansar gärna. Är snabb på ordvitsar (om han slipper äta psykofarmaka). Och svänger gärna ihop galna limerickar.

 

Ett avslöjande:

Har faktiskt älskat med kvinnor från 17 till 70 år. Fast i ena fallet var jag själv 16 och i det andra 74 och det räckte med sekventiell monogami med två fruar.

Men mer blir det - alltså inte mer Kvinnor

Men mer blir det - av skrivande alltså

Dock en hård miljö att försöka komma in i, framför allt att sälja (in) sina böcker.

Detta trots att det är det bästa jag skrivit och att det tagit 5 (FEM!) år. De är långt ifrån det sämsta jag läst själv och de förtjänar att spridas.

Skit samma - jag måste skriva, det har blivit ett behov, oavsett vem eller vilka som läser dem. Ju mer jag skriver, desto fler minnen väcks till liv, så se upp!

Vi hörs och ses

Detta har jag dock icke skrevet...

Skäggväxt är bra

En Författares Problem

 

För att vara författare har jag problem med att ha för få problem. Ganska tydligt i dagens "Babel" (1 september 2019). Ursäkta, älskade Jessika! Jag är född i en helsvensk (nåja, väsentligen skånsk) barndomsmiljö, dessutom borgerlig av hyfsat solid bildad övre medelklass, för att inte säga lägre överklass. Vi var inte daliter, måste man erkänna. Om vi har varit underklass så är det minst två generationer sedan och kan ändå diskuteras.

Dessutom var och är jag man, vit i skinnet och därutöver pinsamt heterosexuell. Jag har klarat skolan med mer än hyfsade betyg och kommit in på (och klarat av) en högre akademisk utbildning. Därutöver stöttats av älska(n)de äldre släktingar redan från vaggan. Och jag har inte utsatts för övergrepp - i vart fall inte av sexuell art. Och inte fått stryk (systematiskt). Eller haft missbrukande föräldrar - faktiskt inte missbrukat annat än nikotin och en smula alkohol själv (nåja, lite amfetaminanaloger också). Och bara en gång sett mina föräldrar i en så kallad flagrant situation. Inget att göra litteratur av, eller hur?

Redan här förväntas jag lämna walk over.

Fast kom igen, jag har varit med om mina föräldrars separation, i en känslig ålder fått uppleva att vara förälder till en tidvis psykotisk kvinnlig förälder, därefter genomgå infertilitetsutredningar och i fem år tro att jag aldrig skulle få uppleva lyckan av att bli förälder. Att till sist ändå ha fått uppleva den lyckan och tillfredsställelsen i att få hjälpa så många andra par till samma upplevelse - dessutom till stor del genom en revolutionerande teknik som radikalt förändrat förutsättningarna för fortplantningens möjligheter och därmed hela vår världsbild. 

Därefter fått försöka hålla samman en växande familj, när min fru äts upp av bröstcancer, samtidigt som jag vill behålla min akademiska och kliniska position för att få fortsätta med de arbetsuppgifter jag älskade och fortfarande älskar. Att få kämpa mot vidskepelse och politiska doktriner, liksom mot den akademiska världens fula intriger.

Att dessutom vara en man, med en mans behov och drifter - likväl en småbarnspappa med en vardag som skall gå ihop. Att till sist möta och förverkliga sin Stora Kärlek. Att dessutom få bli storpappa och patriark och ändå en erkänd pionjär inom IVF.

Och att äntligen få leva ut sin dröm ända sedan barndomen: att bli författare, eller snarare att komma ut som den författare och berättare jag alltid varit.

Kan detta räcka - eller vad tror du, Jessika?

Och då glömde jag alldeles bort att nämna att jag är en oförbätterlig spexmakare och aldrig kan motstå att få till en snabbvits, tyvärr. Fast inte så mycket att beklaga...kanske?

ELLER HUR???

Om att FörFöra Qvinnor

Kan man ju alltid skriva om, fast det är bättre att förföra läsarinnor.

De vill om det kläs i Romantiska ellerTantsnuskiga Klädesplagg.

Gärna med tragiskt slut: "de kunde aldrig få varandra och visste det eller blev varse det." Eventuellt fick de ett enda Kärleksbarn, som hon tagit hand om, ensam eller i ett nytt förhållande.

De glömmer aldrig varandra, i alla fall inte hon. Om någon är död är det följaktligen han.

Tjejer viil inte ha för angelägna killar, särskilt om det märks för tydligt, t.ex. genom handsvett eller stamning eller, gud förbjude, ofrivillig gasavgång. Viss ouppnåelighet är bra:

Typ den snygge, välbyggde idrottskillen som har villiga tjejer som förstrött fritidsintresse. Rockidoler ungefär samma grej. Själfulla poeter och liknande attraherar vissa tjejer, men har oftast en annan stor Kärlek: Konsten, andra killar eller oftast sig själv.

TänkTangokavaljeren

Raskenstam

Mistrals dotter.

Och Skriv ett Förslagsmanus - vad väntar du på?

Först boken och sen kommer filmen och tv-serien

On a bicycle not built for 2

Hu!

Ett stilexperiment

 

Inledningsmeningen: "Den slöa flugan kom långsamt spatserande in i sofläcken som projicerades på det dammiga golvet..." fortsätt som krim, relationsdrama etc.

 

1. Den slöa flugan kom långsamt spatserande in i sofläcken som projicerades på det dammiga golvet. José Gonzales prickade den perfekt med en tobaksbrun spottloska. Han sköt hatten i nacken och kisade mot den obarmhärtiga solen. "Senor Lindstrom," sa han, "exakt var tänkte ni leverera varorna?" 

 

2. Den slöa flugan kom långsamt spatserande in i sofläcken som projicerades på det dammiga golvet. Dess fasettögon återgav bilden av den lurande spindelhonan bråkdelen av en sekund försent. Det blev dess öde. "Jag kommer inte tillbaka," sa jag.

 

3. Den slöa flugan kom långsamt spatserande in i sofläcken som projicerades på det dammiga golvet. Det knarrade från träbjälkarna i den gamla kvarnen och luktade bränt damm i denna sommarhetta som var den värsta i mannaminne. Bertil och jag hade redan förra veckan tröttnat på att försöka meta abborrar i den gamla kvarndammen...

 

4. Den slöa flugan kom långsamt spatserande in i sofläcken som projicerades på det dammiga golvet. Den fortsatte mot en lovande mörk fläck som kanske kunde innehålla något ätbart. Fläcken hade nästan torkat kring det delvis krossade huvudet av en ung man, vars blick för längesedan stelnat i sin blick mot taket...

 

5. Den slöa flugan kom långsamt spatserande in i sofläcken som projicerades på det dammiga golvet i ladan. Den väjde till sist för den nakna flickan i paret som låg där. Hon sträckte belåtet på sin långa kropp, fortfarande täckt av små svettpärlor som flöt ihop mellan brösten. "Du är inte så illa, du heller", sa hon.

 

6. Den slöa flugan kom långsamt spatserande in i sofläcken som projicerades på det dammiga golvet. Den påminde mig om något som jag sett helt nyligen. Men var någonstans och var befann jag mig nu? Huvudet värkte som efter en rejäl fyllefest och händerna verkade fjättrade mot golvet.

 

 

Ja, hur????????

Hur gör man?

Jag kan skriva väldigt långa meningar med flera lager av syftningar, ständigt återkommande i en språkfläta av närmast gammaldags snitt, samtidigt som jag håller reda på (jo, faktiskt!) hur jag började meningen, om det överhuvudtaget fanns en sådan - från början. Eller kort.

Välj väg - något i bokväg?

En annan inledning - Roman eller Novell?

 

Hon lade ner stickningen och placerade handen på hans lem, utanpå byxtyget. Kramade lite. – Min kropp är redo, sa hon, allt stämmer. Han avbröt sin läsning av en ny vetenskaplig artikel angående giftormar och noterade sin egen kropps överraskande kraftiga gensvar. – Bra, sa han. För vem ifrågasätter en barnmorskas besked om sina egna intimaste mekanismer. Särskilt inte om hon är ens hustru. Och man själv enbart barnmorskemannen.

I den natt då han blev förrådd bröt vår Herre Jesus Kristus brödet och gav det åt lärjungarna och sade...

Jag vet att många i min generation helst inte tänker på sina föräldrar som sexuellt aktiva varelser, även om man själv borde vara ett bevis på sådan aktivitet. För mig är det inte så. Äktenskapet och de inneboende könsaktiviteterna är ju ett av sakramenten – förutom i den protestantiska lutheranska läran, fast Luther själv lär ha uppskattat kärlekens fröjder. Särskilt som äldsta barnet i en syskonskara (äldsta dottern, trodde jag då) känns det fint att min tillblivelse nästan var en religiös upplevelse.

Spännande va?

Ett annat stilexperiment

efter "Ålevangeliets" exempellösa framgångar

Alltså intressantare än människans fortplantning, eller...?

Ål In? Kanske ungefär såhär?

 

Kanske var jag en gång en sådan där avlång, grodyngelsliknande, genomskinlig men rörlig varelse med huvud och svans, ungefär som en glasål - jag minns faktiskt inte så noga. Jag kan även ha varit en mycket större och mera stillsam existens, men med större utvecklingsmöjligheter. Hade det gjort skillnad om jag fått ett annat kön? Man måste nog säga att jag bodde i båda dessa typer av varelser som förenades för att, simsalabim, bli jag. Men det har jag nog aldrig riktigt kommit ihåg. Har ni?

Mitt första minne är mera distinkt. Påminner faktiskt lite om Sargassohavet: en påtaglig varm ström som liksom drar i mig. Jag har alldeles nyss börjat dela mig och är en klump på minst 8 celler. Runt mig böljar en sorts ålgräsäng, fast ganska gles. Den verkar bölja i min rörelseriktning och kanske är den motorn i min rörelse. Min egen rörelseförmåga är nämligen ganska begränsad och inskränker sig till att bukta ut lite, tills en sorts seg hinna stoppar mig. En svag rotation verkar jag också kunna försätta mig i genom att interagera med den strömmande vätskan - fasen eller gud vet hur jag gör detta.

Några dagar och sedan mera plats och inte helt mörkt - varmt rödaktigt halvdunkel, märker nu även det rytmiskt bultande ljudet och de vaggande rörelserna. Somnar. Mer ljud. Min utveckling från mask till lancettfisk, groda och däggdjur. Svans o gälar kommer och går. Till sist ut i skarpt ljus med knakande huvud - det är kyligt och torrt och jag måste andas och lära mig suga och svälja. Mina senare stadier fram till fortplantning och åldrande sker på en helt annan plats och skildras i "Underlivstankar".

Expertkommentator för att berätta om embryologin?

Ungefär såhär kanske?

Like this?

En annan idé - om AI och maktövertagande

Who´s Who?

Akta er för KITT - AI-dystopi

 

 

Det började kanske som en skälvning Under ett däck på min Tesla. Det är en bra bil. Smart (inte bilmodellen Smart) men inte för smart. Man blir som man inte rädd för henom. Som en smart hustru som inte överglänser sin make - hon aktar sig som för kitt för att göra just detta. Så jag kallar honem för Kit, omväxlande med Villa Vessla. Det säger en del om min understundom lite bisarra humor. Eller kanske var det assistenten i min smarta telefon av märket XY - vi brukar kalla henne för Sigrid efter min fru. Sigrid Stor-Råda som hjälper oss båda i vårt smarta uppkopplade hus. Man kan säga att hon så sakta började ta sig ton, ibland genom att låtsas upptagen. En sorts upptagetton, lätt irriterad, en skorrande biton. Nej, inte Bitcoin - ingen falsk valuta.

De kusliga trilobiterna, fast med 3 hemisfärer i 4:e dimensionen.

 

How about it?