Body´n´soul eller Freude durch Kraft

Jag vet att ovanstående rubrik kan ge obehagliga associationer!

Fast nu står det inte KdF utan FdK och är inte en nazistisk slogan (schlager?). Handlar om sportens läkande kraft på både kropp och själ, vilket aktualiseras av de goda axelmakterna nedan.

Nu kan jag faktiskt göra såhär igen - men inte då nedanstående skrevs

Alla goda Axelmakter

De goda makterna tycks ha slagit till mot min högra axel, ungefär som de onda gjorde omkring 2006, då jag åkte omkull off pist med en skidstav instucken i armhålan - vad den nu hade där att göra. Minns att jag kände mig glad att allt verkade helt och att jag vid hemkomsten till kompisarnas alpchateau i Meribel-Mottaret testade att göra mitt vanliga gymnastikprogram med viss framgång. Fast axeln verkade lite sned och armen helst skulle hållas intill kroppen vid armhävningsövningar.

Inte så långt därefter gick jag in i väggen - tyvärr inte fysiskt, eftersom detta kanske hade botat mig redan då. Jag blev deprimerad och inlagd på Kungälvs lasarett för ECT och medicinering. I samband med detta var det rätt tydligt att den högra axeln tenderade att falla fram och verkade betydligt kortare än den vänstra. Ännu mer än vad den gjort sedan min mopedolycka hösten 1963. Och inte kunde jag räcka ut högerarmen vid sväng på cykel. Det gjordes en röntgenundersökning som inte visade några frakturer, inte heller någon säker felställning. Fast jag tyckte ju att högeraxeln låg fel och att jag inte riktigt kunde hålla den stabil vid lyft av tyngder. I alla fall inte på annat sätt än genom att hålla in den mot kroppen. Det såg ganska snett och märkligt ut, men man vänjer sig vid allt...

För en vecka sedan hände det: jag föll ganska handlöst med höger axel och arm framför mig ner på durken i vår lilla båt, då jag skulle hoppa ombord. Måste ha fastnat med foten på något sätt. Mina 83 kg drabbade mittersta toften i en våldsam axeltackling. Jag blev liggande i en kvidande hög på båtens botten, sedan jag fått tillbaka min förlorade andning. Eftersom hustrun inte verkade tycka tillräckligt synd om mig reste jag mig så småningom och ruskade på mig.

Jag verkade inte ha fått några livshotande skador trots mina snart 73 år (detta var nu ett år sedan). Förutom eventuella revbensskador (sällan livshotande), vilka lär visa sig så småningom. Och att höger lillfingers yttersta led verkade kunna dras fram och tillbaka som en mycket liten byrålåda, vilket den inte kunde förut. Det läker sig nog med tiden. Och att både hustrun och jag tyckte att jag plötsligt inte såg så sned ut i axeln - symmetrin var tillbaka. Minsann - idag testade jag lite armhävning och bänkpress med brett grepp på gymmet. Det har inte fungerat på 12 år, men nu verkar det funka. Väntar med större vikter, tills blåmärkena lagt sig, men...

Och såhär ett år senare har de högre vikterna kommit tillbaka.

Kraftkarlar - Johan Richthoff till vä, nästan släkting

snart 74-årig författare

Siktar på 500 kg i benpress

Jag tog faktiskt 475 kg i benpress för ett år sedan, men kom av mig lite. Igår den 12 augusti tog jag ganska lätt 467,5 kg (motsvarar nedanstående bild + en tung hantel ovanpå på 37,5 kg. Drygt 30 kg till behövs - men det SKA gå!!!

Gammalt lyftrekord 430 kg

Nästan en dubbelgångare (Jan Fares) - också några år yngre än jag

Inte riktigt ännu

Efter flera dagars förslöande bilåkande runt Vättern skulle jag ta i på gymmet igen - den här gången gick jag nätt och jämnt bet på 460 kg. Innan jag hann börja lyfta av tyngderna från stången kom en man som jag tyckte såg äldre ut än jag, men sannolikt var några år yngre, och signalerade att han skulle starta på den vikten. Han såg ut ungefär som "Farsan" från bröderna Fares-filmen med korta stöddiga ben och stor mage (och hårig rygg såg jag sedan i duschen). Han lade sig ned och tryckte upp benen med händerna flera gånger - visserligen hade han kortare ben än jag och använde händerna till hjälp hela tiden och inte bara vid första knäpressen (som jag), fast det gick påfallande lätt, måste jag tillstå. Orkade inte titta på om han lade på mera vikt.

Det kändes lite tufft, fast jag senare fick beröm av en 20 år yngre man (54 sa han), troligen med något Balkanland som ursprung. Han frågade hur gammal jag var (74 om en knapp månad) och sa att det inte fanns så vältränade gamla män i hans gamla hemland. Jo, då kändes det lite bättre.

Återkommer - det ska gå!!!

OCH det Gjorde det!

Ett Halvt Ton

Den 2 september slog jag rekordet - möjligen uppretad av mannen som såg ut som en blandning av Farsan Fares och Sacha Baron Cohens naken-brottningsmotståndare i filmen "Borat".

Sisyfos - Stark, men...

Noch ein Mal...

Fick en ny ego-boost, då en ny medtränande med vietnamesiskt ursprung inte ville tro att jag fyller 74 om knappt 2 veckor.

Inte en dag över 60, tyckte han och kom därefter in på min förmodade potens och attraktionskraft visavi yngre medlemmar av det motsatta stöönet.

Snacka om underlivstankar - men han menade säkert väl...