8 c - Dykekorren og andre dyr

Vanlig ekorre

Ekorr-variation

Det finns krigskorrar, skåningar som s-korrar, vanliga orrar, norska ekorrar som ikke heter tallefjantar, Yggdrasils Ratatosk (borrtand) och till och med flygekorrar, men en enda gång har jag på nära håll upplevt en:

Dykekorre

Och dessutom alldeles utanför vårt tidigare hus inte långt härifrån.

Vi hade till julen 1989 eller troligen 1990 köpt in ovanligt mycket nötter av olika slag, men oproportionerligt mycket hasselnötter. Av någon anledning hade vi i mars eller april (troligen 1991, alltså) ställt ut en, möjligen rödfärgad, plastbunke med de överblivna hasselnötterna på ett litet träbord utanför altandörren till "The master bedroom" i bottenvåningen.

Alltnog så väcktes hustrun och jag en tidig och regnig söndagsmorgon i april av ett märkligt plaskande ljud utanför dörren, vilken oftast stod en smula öppen för luftväxlingens skull. Detta trots att regnet nog pågått i flera dagar och nätter.        Plaskandet upphörde efter någon minut för att sedan återkomma utan någon påtaglig regelbundenhet - kanske efter mellan tre och åtta minuter.

Vi gläntade så småningom på persiennerna utan att se något ovant på flera minuter. Frånsett den röda plastbunken på det lilla träbordet nedanför den stora tallen, förstås, men den var ju inte längre ovan för oss. Men just som vi tänkte sluta gliporna i persiennen och återgå till den sköna sängen dök han upp - jag är ganska säker på att ekorren ifråga var en han. Bara en manlig individ uppvisar en sådan blandning av djärvhet och dumhet, särskilt om en kvinnlig motsvarighet uppehåller sig i närheten.

Han dök helt enkelt ner i bunken och hämtade en eller kanske flera hasselnötter, kom upp ganska genomblöt, ruskade på sin genomvåta lekamen och klättrade därefter uppför tallstammen till sitt och den förmodade fästmöns bo, för att klättra ner och upprepa proceduren gång på gång.

Men kan de dyka? Nej!

Vårt Menageri

Om vårt menageri vill jag nu förtälja – alla djur som passerat trots mitt bestämda veto.

Trevåningshuset i form av staplade ståltrådsburar på dass i Järvsö med Claes, Nina och Maja hade jag observerat varje gång jag hälsat på hos Lisa i friarsyfte och besökt toaletten. Den egyptiska takråttan Claes flyttade aldrig med ner till Göteborg och det var ju skönt. Däremot den särdeles begåvade kaninen Nina, som nog trodde att hon var en hund, samt det helvita marsvinet Maja Gräddnos som bytte kön och namn tack vare mina färdigheter i könsbestämning av gnagare. Han blev istället Albin och var därefter mycket tacksam mot mig för denna möjlighet att komma ut som den man han var. Möjligen kom han samtidigt ut som homosexuell, eftersom han sedan alltid busvisslade på mig, när jag kom nerför trappan till undervåningen på min hemadress iklädd min röda hemmadress (den du, Cello!).

Sen hade vi den lilla musen som äldsta dottern Em köpte och som dog så tragiskt just innan vi flyttade till vårt nya hus. Detta dessutom ovanpå att den kloka Nina kanin fått avlivas sedan hon blivit förlamad och angripits av insektslarver. Om hon sparkat av sig ryggen eller fått i sig råttgift vet vi inte med säkerhet. Och Albin-Maja hade redan tidigare samlats till sina marsvinsfäder. Eftersom Em just skulle fira sin sista födelsedag i det gamla huset, trots att vi i princip flyttat några hundra meter bort hade jag dolt det stela och kalla musliket i tvättstugan, där hon tyvärr lyckades komma in och brast i hejdlös gråt. Det blev inte bättre av att minste lillebrodern kände sig tvungen att deltagande upplysa henne om faktum: ”Ämli, mysen e döö!”.

Vi hade med oss åtminstone den djupfrysta kaninen för att begrava i den nya trädgården, medan de andra djuren vilar i den gamla. Fick därför smyga med att jag käkade kanin på rådhusplatsen i Bryssel under en familjeresa. Däremot behövde vi inte ljuga om Sydamerika, dit vi åkt med kompisar. Minns den sjätte Mojiton på marknaden i Otawalo, Ecuador, närmare 4000 meter över havsnivån: indiankläder, mycket stickat, uppochnervända hönor med sammanbundna fötter, burar med allehanda djur, en del avsedda att äta, till exempel marsvin. Tänker även på den mittbenade gnagaren av oklar familj på lit de parade med blottade framtänder, korslagda tassar över bröstet och öppen buk framför mig på tallriken. MUMS! 

Eftersom jag gillar ceremonier har jag förrättat samtliga djurbegravningar med uppbyggligt tal om skuttande på himlens gröna ängar och värdig musik inför snyftande barn. Innerst inne var jag väl någonstans inte bara sorgsen över att få en paus i menagerilivet, men vi hann med att få härbärgera näst äldsta dotterns nya kanin, Svante, när hon inte fick ha honom i den nya studentlägenheten. Svante var inte alls som Nina och gick dessutom hårt åt trävirke och elektriska ledningar, varför det var en lättnad när någon annan ville ha honom.

Och sen kom alla katter! Svågern från Småland hade i maskopi med barnen köpt en bedårande liten kattunge till hustru Lisa till hennes födelsedag i oktober 1996 och hon kom att yngla av sig rätt friskt (inte Lisa, i vart fall inte efter 1996). Hur hon flyttade ungarna .....Och nog var det härligt att ligga på golvet medan de små liven kravlade över mig och vi alla föll i sömn. Den första kullen bestod bara av en dotter, Elvisa född på Mr Presleys dödsdag, som snabbt växte sig större än den lilla mamman Selma och ändå försökte dia henne tillsammans med de nyfödda syskonen. Vi lyckades avyttra alla ungarna i nästa kull och alla utom två i den tredje. En av alla dessa var till relativt nyligen i vår ägo som en kräsen svart gammal dam med förnämt vita mustascher och två yngre beundrare strykande runt knutarna.

Det var väl hela menageriet, om vi inte räknar den återkommande gråtruten Kaj med ringen om benet som gärna förtär kattmat och pilsner och knackar hårt med näbben på altandörren om han (eller eventuellt hon) inte blir serverad. Mer om honom i ett särskilt kapitel. Ja, och råbocken Bosse som besöker oss nu på sista tiden.

En gång gnagare - alltid gnagare!

Status Presens i Vår egen, Egendom-liga Hage

 

Di aktella animalerna:

1-2: Rå-Bocken Bosse och hans råa men vackra fru (Bossa Nova? Getrud?) = getstumpan med  vita Rumpan - no offence, but hur kan man kalla en så vacker varelse för Get?

2-3: Övervintrade Kaj med sin Unge adept, nyfiken som en Trut. Yngre och snyggare sedan vita fjädrar återkommit. Kommer nästan varje dag för en brunch, om han inte skräms av att vi hängt ut den otäckt svartvita köksmattan för vädring.

4-7: Stor-Kråkan och de tjyvaktiga Snor-kråkorna.

8: Endast 1 skata.

8+: Just nu inga kajor - kan kvitt-a-lika - inte ens nöktra. Vi har ju vår Kaya Major.

Bosse Råbock - behöver snart feja hornen

Tagen bakifrån