11 b Dödsaktuellt

Memento Mori - tid för förberedelse?

Fördelen med COVID-19

 

Finns det någon?

Jo, vi får lite tid till eftertanke i dödens närhet, något som den moderna människan i vår kultur sällan har haft de sista 75 - 80 åren (vem sa det - vet att jag har snott det).

Snart död hjälte?

Ateismens fördel

 

Memento Mori i April 

 

Härlig är Döden

när modigt han dignar

dignar i kamp för sitt land...

...främst en yngling

medan han ännu älskligt i lockarna bär

vårliga blommornas krans.

Fager för kvinnor

ståtlig för män

ska han synas i livet,

skön är han ännu som död,

fallen i slaktningens mitt.

 

Nåt sånt skrev han broder Viktor - jag ryser mera av obehag. Det är ju för djävla sorgligt att dö som ung om än för ett gott ändamål. Passar bättre för IS-krigare och liknande. Undantag om man räddar andra människor, men sorgligt ändå!

Det är hjältedöden som i Dexippos! Inte nåt för mig - bölade som en gris, varje gång min far läste upp den. Men visst finns det en skönhet i undergången. Ingen händelse att antiken alltid uppmanade till kärlek och njutning just för att livet är ändligt. "Gör dig glad men skynda bara, morgondagen känner ingen". Ateismen håller kvar fokus på vårt jordiska liv. Allt annat är ovisst.

 

Sorg

En döende ateist

 

David Rönnegard - ung och döende i cancer

Läste just i den utmärkta tidskriften "Sans" (Nr 2, 2020) en intervju med denne välformulerade unge man med obotlig cancer som ändå finner tröst fast inte i religionen utan i sin ateistiska världsbild.

Man kan knappast vara rädd för själva döden, den är som en evig drömlös sömn. Medvetandet upphör som det en dag gör för alla levande varelser. Man kan inte leva utan att också dö en dag.

Man klarar sig utan en himmel och definitivt utan ett helvete. Man kan vara rädd för själva döendet, att det ska bli plågsamt. Man kan sörja skilsmässan från nära och kära, man kan vara rädd för själva avskedet, att det kan bli plågsamt för de man älskar mest och för en själv. Att man inte får vara med om festen längre ger en separationsångest men det är det sura äpple ateisten måste bita i. Men i övrigt kan man vara glad att man måste ta vara på livet medan det pågår - att bli påmind om att det inte varar för evigt.

Ett Evigt Liv

 

På sätt och vis har vi det.

Våra molekyler, våra atomer ska åter förenas med det oändliga Universum.

Vårt medvetande, vår själ om ni så vill, förmodligen inte.

Åtminstone inte vara intakt eller åtkomligt.

Vi kommer inte ihåg hur det var att inte existera

och det är ju lite skrämmande

men ändå lugnande.

Vi led ju inte av det då.

Ser du min själ?

Inte likt mig, men...

Tänk om man skulle bli Uppstoppad?

 

Eller nedfryst och hoppas på att Framtiden ska vilja tina upp en

och vilja och kunna ge en Liv igen.

Osäker satsning.

Hur kul blir det om det överhuvudtaget händer?

Eller att alla ens tankar överförs till någon form av robotkopia med avancerad AI,

som kan sitta med vid middagsbordet och tänka samma tankar

som man själv skulle gjort.

Ge samma svar på viktiga frågor

Med identisk röst

som man själv skulle gjort.

Alternativ dödsteori

Mitt Liv mellan Qvinnoben

 

Jag föddes mellan Kvinnoben.

Och återvänt så ofta sen.

Jag levt emellan Kvinnoben.

Och när min tid är ute sen

Så vill jag åter dit så ren

Och glad få dö emellan Kvinnoben.

 

Att födas är att dö en smula.

Tänk om döden är att födas på ny kula,

Att återgå från var jag kom,

En värld jag borde veta om.

Ingenting främmande.

Ingenting skrämmande.

 

Tränga in I Livmodern

Din Heliga Gud Moder

Heliga guds Livmoder

Vaggas i kroppsvarmt vatten

Lyssna på pratet, musiken och skratten

Från dem kvar utanför,

När jag dör

Som jag hör

Enbart utanpå.

Döden tänkte jag mig så.

Värre slut kan tänkas