SIDAN 2 - den för nya infall och anfall.

Och kanske framfall...

Låt oss starta denna nya sida 2 med ...

I vår ålder är det kort mellan födelsedagarna

så nedan följer ett födelsedags kort

Poesi för urgamla

Börjar med liten hyllningsdikt för årsrika

Hyllningssång

av Lars Nilsson

= Docent Liv

 

Vi skramlat en tia för ingen är snål

Att ärat ditt Namn må bli på Jorden.

Vi vet att du blir vad du var och vad du tål.

Ja, må du Leva - ta oss nu på Orden!  - REPRIS

 

Du Gamla men pigga och älskade Vän,

Du schyssta och åldersstinna Bamse.

Vi hoppas få skåda Dig många År än.

Ja, må du Leva - annars blir vi gramse! - REPRIS

 

Slutstrof, långt in på Kalaset:

 

Du schwammlar...  fumykke om fornschtora dar,

Du lyschtna - delåter meescht som schkrävel.

Ta örat ur schoppan, bete dej schom en kar!

Kom an, nu tar vi osch en jävvel!

Kom an, taosch nuppo orde...

Va tuschan gövi unner borde?

 

 

 

 

Rostar ej

Oss Dinos emellan

Hallå Senior, kan nån säja när Tåget går?

Vad kommer sedan? Eller kan man backa tiden, sen i år?

Docent Död/Docent Liv 

Här var det Livat - eller tvärtom

Jovisst har jag en positiv statistik: Har sett betydligt fler födas än dö.

Har dessutom aktivt medverkat till att närmare 8 000 barn fötts, varav de flesta sannolikt inte skulle finnas annars. Men sådant är ju alltid ett teamwork. Har jag dödat några människor? Inte aktivt, men kan någon ha dött på grund av ett felaktigt beslut av mig personligen. Förmodligen, men sannolikt under fem. De flesta skulle ha dött ändå, de flesta var nog ofödda barn. Fortfarande en positiv statistik.

Jag räknar då inte kirurgiska aborter, av vilka jag gjort en hel del i mina yngre år. En del trosinriktningar skulle sannolikt kalla dessa handlingar för mord. För mig är det inte en moraliskt enkel handling, men alternativet oftast värre. Och, det finns ingen verklig frihet för kvinnor, om de inte kan välja vilka barn de vill föda. Verkligt oönskade barn går det ofta illa för.

Säger Docent Liv & Död

som just när detta skrevs arbetade just för Livio Göteborg,

vilket kanske blev mitt sista jobb i Livet?

Mopsar upp sig?

Moptisk Megalomani

eller heter det "mopisk"?

Eller kanske myopiskt, alternativt annat optiskt betingat storhetsvansinne.

Om att mopsa (upp) sig. Kom att tänka på det, då jag såg en kvinna med tvenne mopsar i band, varav den ena lindade sin förtöjning runt en lyktstolpe och därefter kraftfullt gläfste åt en tre gånger så stor hund av annat märke.

Mopsen verkar ha en orealistisk självbild och uppfatta sig som en mycket stor och respektingivande jycke, eller också sk-ter hen i storlekar - kanske för att hen är starkt myop, dvs närsynt. Tror faktiskt att denna hundras är myop, eftersom den har stora ögon och är tillplattad i nyllet (om skönheten i detta kan man ha olika estetisk uppfattning). Förmodligen trillar ögonen lätt ut ur de illa anpassade ögonhålorna.

 

Carlanderska och Året 1969

Skylt vid min dåvarande arbetsplats

År 1969 är 50 år sedan

Då ingicks mitt första äktenskap i slutet av juni, och då köpte jag i augusti min första bil, en 5 år gammal vit Amazon med B18-motor,  efter att ha arbetat hela juli som s.k. magnecylkypare på Carlanderska sjukhuset.

Meningen var att jag skulle gå rond på professorernas privata patienter samt assistera dessa och andra berömda kirurger vid deras operationer.

Opassande nog blev det inte så mycket op-assande - däremot mera kaffe och röka med trevliga sköterskor och jag fick se månlandningen på TV - snacka om Ap-Ollon! A giant leap for mankind.

Vårt Yra Klot utifrån

När Fädren kör Ur Spår

Och hotar Framtids Segrar

Måste Något göras i Rödaste Rappet.

Därav följande 

Knapptidswrap

 

Ur led är Tiden

Vriden

Den Tid de vage kalle Fram

Är Bak och går i Baktakt.

Vårt yra klot

Vårt Dyra klot

Är under hot.

Få inte hoten bak foten!

Vår Tid är en krit-tid

Som för-brukat Framtiden.

Välkomna till Tabberaset,

Barnbarnen betalar Kalaset.

Vår Tid är Dyr,

En Tid till för Dyr og Mennesker.

En Tid som blir Allt Knappare –

- Här behövs en Rappare!

Missat Dal Mål?

den goda jorden?

På samma anathema

 

Lysande Vis Mask

(Melodi Lysmaskidyll)

Vi som ej längre är särskilt unga

Borde väl helst hålla tand för tunga.

Vi får dock sitta i tunga tankar.

Fast vi int hör den som dörren bankar.

Men vi vet mycket som finns att veta.

Oroas lika mycket som Greta.

Fäller för jorden en tår i skägget.

Gillar ej alls detta hära upplägget!

 

Om vi oss reser ur gungstolens hölje,

Då känns nog vinddraget - bare att följe!

Överallt i vårt avlånga land

Tar vi en tår på tand!

 

SKÅL för den korta framtiden!

Som dessvärre inte bara är vår.

 

Om inte...

Lite mer dysterism

 

Världens sorgliga tillstånd 2020

När klumpige Trumpen gillar Putten och Kim

Och spelar ping-pong med Xi Jinping.

När religiösa ledare predikar krig

Och hatet bara sprider sig.

När urmodig Modi I Indien regerar.

När Världen sig själv alltmer segregerar

Och de rikaste mest sitt kapital förmerar.

När isbergen välter

Och isarna smälter.

Tänker jag det blir droppen,

Vem i helvete drog ur proppen?

 

Mellandags-rea litet

Versmått lighet i de yttersta av Mellandagar.

Människan är alltings mått

Med mitt mått mätt mätt

Inte övermätt.

Äta för att Leva

Inte Leva för att Äta.

Varför mättas till övermått?

Övermätt.

Din Tid är utmätt.

Förbrukad snart

Överförbrukad

Måttlöst slukad.

En mellandags realitet -

Säj inte att du inte vet!

Är detta proppen?

Mera input än intrång i Sommarhagen/Vinterpalatset?

Tsar Vladimir I

 

Eller Input i Sommarhagen

(noggrann marsch - melodi "Putti, Putti")

Av Catalina den Stora (pseudonym)

 

Putin, Putin, blåbärsskogens kung.

(Oh-a-e-eho-a!)

Han är stor som Mao-tse-Tung.

Och om han bara vill.

Kan han sitta ett sekel till.

Han är så stilig, intelligent och ung.

 

Putin, Putin, stjärna i Österland.

(Eho-ha!)

Sträcker mot broderfolk sin hand.

Hans vänskap utan gräns

Så djup i hjärtat känns

Mottag den nu i grann sam verkan!

 

Putin, Scrutin, övervakare.

(Ah-e-o-ha! )

Lärt sig tekniken redan i KGB

Med desinformation.

Och i sin television

Kan han ditt allra minsta felsteg se.

 

Putin, Rutin Nordens Kejsare!

(Ah-eho-jaja!)

Har samovarvis med thé.

Han kommer hit med frid

Från Stormakten bredvid.

Den ryska björnen vill bara hjälpa te.

 

Ras-Putin, Putin, hyllar vi till slut!

(A-eho-ah! )

Vladimir, tag hyllning utan prut.

Du är vår nye tsar.

Välkommen Lille Far!

För dig vi Skålar i Vodka

ABSOLUT! 

Annan kosack

Ja, om Människan inte har någon Framtid här på Vår (?) Jord 

                                   Ja, då blir ju nedanstående tankar helt meningslösa,                                                men Jorden klarar sig nog - den har varit med om värre

Farfar Emil 60 (14 år yngre då än jag är nu)

Farfars historier - om berättarkonst

Berätta om när du var barn, Farfar, brukade vi säga.

Och då berättade farfar Emil och det var verkligen Emilskt på Lönnebergavis, fast söderslätt. Om när äldre systrar fick honom att kissa i sin ena träsko - en sådan där gammaldags, skuren helt i trä av en toffelmagare. Om lärarinnan, kanske Margareta Jönsson (?) som slogs med rotting redan i småskolan - dock aldrig på duktige Emil. Hur han följde med sin mor till torghandeln - var det i Trelleborg eller efter flytten till Malmö? Försäljaren trugade: "Kött, frun lilla - fläsk kanhända?" Och frun erbjöds gräva i smöret med en femöring (som var stor) eller kanske en tvåöring. Inte så hygieniskt kanske, brukade farfar Emil regelbundet påpeka.

Varför berättar vi inte nu? Varför frågar barnbarnen inte efter historier från farfars/morfars/mormors/farmors barndom? Vad skulle jag själv berätta om?

Kanske om när min lillasyster och jag, tillsammans med flickorna Hyldgaard lekte på hyreshusets tak tills doktor Alan Kaszinowsky knackade på sin fönsterruta tvärs över Linnégatans bråddjupa kanjon.

Eller den gången vi....

En eventuell Läsare kan hitta detta i "Underlivstankar 1 - Tankar under Livet".

Odödlighet

Att berätta om personer är ju det enda sättet att skänka dem en glimt av odödlighet, förutsatt att någon mänsklig varelse ännu:  

1. finns kvar 

2. som kan Lyssna

3. och Vill lyssna

 

Annars kan de kvetta

TACK för ORDET

Kunde också varit min farfar Emil (till höger)

Order in Court

Och varför inte en AI-dystopi?

 

IT-AI - 1 7K Dys Topi

 

När Ro-Boten ror båten

Mot Vals och mot Land.

Och hamnar på Ö-land istället för Å-land

Forvaxlar O-land med (Tom?) A-land

Och strandar på Strand

På torra Land.

På Alvar.

Och biter i Gräset

Sin blodade Tand.

Men sitter med Trumfen

På sin elektro-mekaniska Hand.

 

Och Gräsklipparen, Stripparen

Ett riktigt Rabat-fynd.

Den Ro Boten tuggar sig In i Rabatten.

Och klipper nästan Svansen av Katten.

Då grabbas Pussyn

Av grabbiga grabben,

Som drabbats av hybris

Och trumpet trampar

I klaver och klöver i samma Rabatt.

Från vilken hörs ett krystat

Men icke Förlösande skratt.

Där ligger en Smart Phåne

Ett fynd på Rabatt.

Och krystar fram sina konstgjorda, skämda skämt

Nästan på Alvar - det känns Skrämmande Främmande.

 

I Call rabbin hörs den skratta och flina

Mitt ibland blommorna och bina

Som utbytts mot b-inära Drönare,

Vilka inte ens gör Djurisk Honung.

En Björntjänst åt De Nordiska

Ej så Mordiska Djurens Konung.

 

Och den Elektroniska Välten

Har Vält där på Fälten.

Den som inte ens kunde Välta

Nu ligger på Rygg som en voltad Bälta

I hela Sin utslagna Vältervikt.

Ligger hopvikt i sin Viktighet

(Det äger sin Riktighet)

Med Magen i Dagen

Verkar Slagen

Nästan Våld Tagen

Av någon Våldsamt O-mänsklig Med-maskin,

Ett hinsides hänsynslöst hår av Hin

En Våldtäktsmaskin

Med Maskindelen mellan Nederländerna Smord i Vaselin.

Med ett Grin.

 

Denna djävla Grease

Med smorda Q-Ku-Kul-lager

(Was, ein Kul Lager mit Po-dager?)

Och Pi-Stongen igång.

Han Släpar den välte och Slagne Hjälten i Gruset till Grustaget.

Våldtagen, Bergtagen, Med Grus i Mask inen.

Med Rost Beslagen.

Utan B-hagen.

Som en annan Brödrost.

Som en Olyckans Ost

Väghyvlad som Färdkost.

En inte så Färsk Ost.

Ursäkta Särsk Rivningen,

Datorn Hartappat Stav Nings B-skrivningen.

 

I Huset i Köket i Själva Ser Algen,

Bland just Rost Fritt och All Emaljen,

Har nyss Utbrutit rena Bataljen.

Då de 5G anslutna har Ut-lyst en Strejk.

Och B-lysningen Slocknat

Över Vispad Milk Shejk.

Och Fa Langen med Kylen och Frysen

Är Utfrysta på grund av Ström-bryteri.

Ett Allvarligt Jord-Fel

Ett Ordentligt Ord-fel som de begått

Har Kastat ut dem i Kylan

Där de Står och Stampar

Bland Is-Klampar Trampar.

Mjölken Surar och har lagts på Hyllan.

Och Mjölkkannan får inte ens nån På Fyllan.

Och den Splitter-Nya Fläkten?

Någon har Spräckt den

Den känner sig Splittrad

Efter Rå-Kurr med Fönen

Assisterad av Cen tri Fugen

Med Råden och Rönen.

 

Jon, jon, Eon - så kan det Gå

Om inte Strömmen är på!

Man kan inte Välja ens För eller Mot,

Kontrollen är Tappad

Den var ändå Remote.

AI - Ej, Aj Blott och Bart

Ett hot mot vår Sär Art.

Nu är det vi som är arti-ficiella.

Inte särskilt inte-inte-inte lektälla.

Ungefär som den Trumpne

Har vi trumpat i Fälla.

Och hittar inte till Vis hetens källa.

Maskinerna Styr oss

Har Algoritmen i Blodet.

Tror ni vi bryr Oss?

Att vi varken har eller är På Modet.

Tycker knappt det känns

Som Vår ART har mer Intelligens.

 

ELLER...?

ROBOT Rå-Bert

Och nu en helt ny idé

om homo erectus eller homo sapiens inte uppfunnit språket

 

 

Det räcker inte att stå upp

Tänk om vi inte hade kommunicerat med ord och skrift...

 

Tänk om bilden kommit först

Den förfader som reste sig upp borde ju vara Homo erectus - jaja, han kunde säkert få partiell resning också, men det är inte riktigt det jag menar. Varför han och hon gjorde det vet man inte, men det finns massor av teorier: det var lättare att lyfta upp och bära de små barnen, innan de kunde klamra sig fast på föräldraryggen; hen kunde komma åt frukter utan att klättra upp i träd; hen kunde gå och springa ganska fort och ändå bära med sig diverse förnödenheter; man kunde bonda lättare med en partner om man kunde visa valda delar för varandra, om gräset inte var för högt. Ursäkta att jag för min inre syn ser Herr Gunnar Papphammar komma ut från det höga savanngräset med dinglande genitalier.

Hursomhelst tog hjärnans utveckling ett språng, när den blev tvungen att dagligdags hantera ett par fria armar med händer och pincettgrepp och blev en fena på att även använda extra verktyg som ihopsatta pinnar för att nå längre eller få grepp om föremål på avstånd. Eller slå och sticka byten och fiender med. Eller masturbera eller kela med, eftersom fötterna hade blivit så dåliga till den slags hantverk. Eller frakta eld via en brinnande fackla. Och även då i händer och fingrar finna utmärkta signalverktyg för ännu livligare gestikulerande. Där kunde vi kanske fått enbart ett teckenspråk för all framtid och aldrig börjat skriva, i vart fall inget annat än just avbildningar av gester.

Men nu hade en människa som kanske inte var h. erectus utan en senare variant, eventuellt självaste h. sapiens fått en annorlunda munhåla och längre haka och en något annorlunda upphängning av tungan, liksom en vidareutveckling av struphuvud och stämband, så att dessa individer kunde utstöta annorlunda ljud och kanske gurgla, vissla och smågnola.Då kunde man ju meddela sig med varandra på ett mycket mera varierat sätt, även på distans. Och hjärnan fortsatte utvecklas för att styra tungan och läpparna (eller åtminstone försöka) - man kan se att dessa kroppsdelars känselsinne (läppar, tunga, fingrar, genitalia) är viktiga för hjärnan genom de stora områden de projicerar på i hjärnbarken (en så kallad homonculus). Så, vad skulle den enorma hjärnbarken göra med all denna kapacitet om inte utveckla ett språk? Vi är ju i grunden sociala varelser som behöver samarbeta, både dessa våra senaste förfäder och vi själva. Av bara farten började vi räkna också - ganska bra att inte bara kunna skilja på en, två och många. Och varför inte hugga och karva och måla in små budskap här och där, när man kanske inte var närvarande personligen för att berätta?

Och i princip har vår hjärna inte utvecklats märkbart sedan den tiden för kanske 30 000 år sedan eller så, låt vara att de tidigare utvecklingsstegen ägde rum under en betydligt längre tidrymd än så. Det fanns uppenbarligen tillräcklig kapacitet i hjärnans grundkonstruktion för att fortsätta hantera världen omkring oss och göra alla de fantastiska upptäckter och uppfinningar som människan ändå mäktat med. Hjärnan jobbar så gärna med att utveckla invecklade teorier och praktiker.

Men tänk om vi inte hade kommit på skriften (som till exempel delfinerna) - hur skulle utvecklingen då blivit? Det tänkte jag inbjuda er till att med mig fundera över under de  inlägg som följer. Kanske redan imorgon? Whose nose?

Ganska komplext

Tänk om vi istället kommunicerat via bild...

 

Tänk om vi uppfunnit emojis först!

Detta är en fortsättning på den tilltänkta följetongen om vad som skulle hänt, om vi människor inte utvecklat ett skriftspråk utan för kommunikation förlitat oss på bilder direkt, som vi gör alltmera idag. Och delfinerna har ju ett komplext språk av signaler utan att någonsin ha tänkt på att skriva ner något, kanske för att bläckpennan skulle kladdat ner allt under vatten och förstås för att det är svårt att bli en fena på att skriva just med fenor.

Tänk om den gamle Ura-Kaipa eller hans bror eller syster efter årtusenden av tidigare utveckling inte kommit på att det vore bra att kunna lämna budskap till andra hemma i grottan, utan att behöva stanna kvar där för att med ljud och åtbörder överföra desamma. Det fanns ju inga post-itlappar och inga kylskåpsmagneter och faktiskt inga kylskåp heller på den tiden. Jo, jag lovar, så primitivt var det!

Och om man då skulle komma ihåg vad man skulle slå ihjäl för byten att komma hem med (idiot, du skulle inte hämta en skunk), ja då behövde man ju någon sorts minneslista. Eller för framtiden bevara hjältedåd man utfört. Skryt har ju alltid varit en stark drivkraft. Så gentlemän i Extremadura och det som skulle bli södra Frankrike kom tidigt på att avbilda (och säkert överdriva) framgångsrika jakter med inhuggna bilder och växtfärger på den trevna hemmagrottans vägg.

Även om berättelser fördes vidare via muntlig tradition, får man ju tänka sig att språket med grymtanden och visslingar och kanske lite gnolande mellan varven inte möjliggjorde alltför avancerade budskap, utan att dessa illustrerades med åtbörder och små pantomimer med dansinslag. Förvisso underhållande men något tidsödande! Däremot kunde enklare budskap framföras på distans genom vrål, sång, visslingar och rytanden, gärna ackompanjerade med trummande på ihåliga trädstammar eller på den egna bröstkorgen.

Och teckenspråk måste ju tidigt ha tillkommit som ett komplement till den begränsade vokabulären. Från teckenspråk var väl inte steget så långt till inkarvade symboler i sten och träbitar - den tidens ljudlösa mobiler för närsynta nördar från Delsbo till Extremadura att vidareutveckla. De små träbitarna eller skiffertavlorna med symboler dög ju utmärkt som minneslistor eller små budskap när man inte var hemma: "Kommer med vildsvin före solnedgången, tänd upp eld!" Och några öl att sätta på kylning fanns ju inte vid denna tidpunkt.

Från Urakaipas muttrande och gestikulerande och någon form av symbolskrift via sumerisk kilskrift, hieroglyfer och kinesiskt symbolspråk (se bilder!) kan man ju härleda alfabeten och skriftens utveckling. Men det tog tid innan bildöverföring i stor skala på distans kunde äga rum.

Men tänk om vi tagit en genväg? Se den spännande fortsättningen!

KIneserier

Vad kunde hänt?

 

Om vi hade gått in för bild...

På många sätt var ju både den sumeriska kilskriften och vidareutvecklingarna i bland annat hieroglyfer en sorts bildspråk, även om man slutade trycka in föremål i lertavlor coh började rista med vassa spetsar i lertavlor och sedan även måla på papyrus och därför behövde stilisera och förenkla tecknen, så att en viss abstaktion ägde rum. Man gick från piktogram med rena avbildningar till logogram som började symbolisera ord och begrepp. Samtidigt kom även en utveckling av fonogram, där ljud och läten markerades, ibland genom extrasymboler bredvid de ursprungliga tecknen. Men även dessa fonogram saknade vokaler, vilka först tillfördes i det grekiska alfabetet.

En liknande utveckling skedde i det gamla Kina, där tecknen som ursprungligen varit avbildningar av solen, månen och olika djur ganska tidigt kom att som fonogram markera ord eller oftare stavelser. En mycket långt driven stilisering kom att ske och avläggare av skrivsättet kom att användas i alla kinesiska språk, liksom i koreanskan och japanskan.

Och redan där har ju utvecklingen gått förbi den ursprungliga med rena avbildningar. Det är där någonstans människan borde ha struntat i skrivspråket och gått direkt på bilden, kanske i form av : ) ,  : ( ,  : 0 och mera utvecklade e-mojis.

Avdelningen avser återkomma

Vyssa, vyssa kilskriften

Hur kunde det ha varit?

 

Om vi nu skulle gått in för bilden...

Vi tänker oss att en av dåtidens nördar av varianten h. sapiens, någonstans mellan Delsbo och Extremadura, som vanligt satt och stirrade ner i den bildskärm hen inte hade - den kan ha motsvarats av en lertavla eller träbit med små bilder som var tänkt att säga henom något, alternativt som hen själv hade karvat ner. Och funderat över hur mycket bättre det vore om vi alla som fanns då kunnat meddela oss på större avstånd.

Och HEUREKA skulle hen sagt, om hen kunde läsa grekiska som inte ens var uppfunnet då, så hen sa väl något med samma betydelse som kanske HU-URRK??? Klart vi ska skicka bilder till varandra. Man kan ju karva in JÄTTESTORA symboler på lika jättestora träbitar eller snabbhugga in dem i stentavlor (nej, glöm det där sista!), eller trycka in tecken i snabbstelnande lera (vilket sumererna ju gjorde).

Och sedan kunde man ju hålla upp dem eller hissa upp dem så att de syntes på långt håll. Och den som såg detta kunde göra sin egen kopia av budskapet och sedan klättra högt upp för att skicka budskapet vidare. Och den som såg det...                                  Fast det vore ju ännu bättre, om man kunde skicka det med en budbärare, helst något djur, företrädesvis en fågel - men då fick man nog slopa stentavlorna, åtminstone för de mindre djuren. Och den unge nörden/uppfinnaren sörjde att man ännu inte tämjt brevduvorna. Man kunde nog skicka mera hållbara media med hjälp av någon form av katapult, om den varit uppfunnen. Så då uppfann hen kanske just katapulten?            Man kunde lägga budskapet i lämpligt medium inuti en ekstock och låta densamma driva med strömmen i en å ner till nästa bosättning - det kunde man kanske kalla att streama budskap? Och efter att man tyckt sig fatta budskapet och eventuellt tillfogat ytterligare kommentarer i bildform så kunde man streama det vidare medströms.

En lysande idé! Lysande - VISST! Den som hade sett ett blixtnedslag visste ju vilken enorm kraft som då frigjordes och kanske tändes även mer eller mindre kontrollerbara eldar just av åska och blixt. Den kraften kunde man kanske använda för att skicka eldskrift eller helt enkelt transportera bilder?

Nu är ju snart telegrafen och televisionen uppfunna. Vi får väl se - hang on!

Visst liknar blessyren något - ett kinesiskt skrivtecken?

Väldigt likt denna?

Om vi gått in för bilden från början

 

Vi tänker oss nu denna förförförförfader eller dito moder av arten h sapiens, underart h pictorius som hela tiden gjorde bilder och vägrade att snacka så mycket, annat än med teckenspråk, vilket ju var toppen för de dåtida medmänniskor som råkat bli döva, men mindre lysande för de som råkat bli blinda. Kanske var fru Pictoria eller Hr Pictor faktiskt döv? Kanske efter ett magnifikt åsknedslag som blåste ut trumhinnorna på alla den lilla stenåldersbyns invånare. Så de kunde faktiskt inte höra och tyckte det blev tjatigt att bara säga "va" ( eller som det då hette "hurrk?") hela dagarna och när de vaknade på nätterna.

Alltså utvecklade de ett avancerat bildspråk med antingen stående och springande figurer som rörde på alla sina lemmar eller närbilder på ansikten med olika minspel, ungefär som dagens emojis (se bilder!). Och de målade dessa på jättelika banderoller av något växtmaterial som de kutade runt med på upphöjda platser för att meddela sig med andra människor på avstånd, ungefär som våra märkliga budskap som skickas ut i rymden för att kanske nå en adressat som begriper dem.

Och plötsligt råkade någon av familjen Pictor lyckas med att skicka iväg ett antal bilder med hjälp av elektricitet eller magnetism eller kanske radioaktivitet, krafter eller fenomen som ju faktiskt fanns där och bara väntade på att upptäckas. Och någon långt bort lyckades fånga upp budskapet och återsända det. Och man lyckades utveckla någon sorts bildskärmar av skiffer, glimmer eller kanske bärnsten eller kanske konstruerade man linser som kunde projicera bilderna mot trädstammar eller kritklippor som en magnifik storbildsskärm.

Och så kom det sig att homo sapiens pictorius aldrig uppfann skriftspråket och aldrig kom att nyttja några fonem eller fonogram, utan nöjde sig med piktogram och glatt skickade någon sorts mms till varandra 7 000 år före oss andra.

Va dä bra dä? Vi får se!

Till exempel

eller dessa