Sidan 6 - FörutFatterier

Fantastiska Organ

Gynekolog med minst Dubbla Bottnar

I botten är jag Gynekolog

I botten är jag gynekolog sägs det ofta - ursäkta men var annars?

Höj blicken och bli en toppengynekolog.

Och absolut inte en bottengynekolog.

Det vore gynek ologiskt.

 

Hermes & Afrodite

Den penisbärande gynekologen

 

Kan man kalla sig som man i detta yrke

i varje fall om man till sist är ensam om detta

En del vill ju kalla alla män för just penisbärare. Fast det låter ju som man kom in till konsultationerna med sitt manliga organ på en bricka framför sig, vilket vore en aning ostentativt. Till och med på en ostbricka.

Nu har detta organ inte varit särskilt tungt att bära för mig, vare sig i yrket eller civilt. Ni får väl fundera på alla möjliga innebörder av detta yttrande.

Vad jag bland annat menar är att det är enklare att ha ett utvikt könsorgan än ett invikt dito, vilket även så kallade utvikningsbrudar har. Personer med genuin könsdysfori, vilka anser sig födda i fel (köns) kropp, avskyr just de tydligt utstickande bevisen på detta naturens misstag. Således anser dessa olyckliga individer om de fötts i en manlig kropp att just penis är ett särskilt motbjudande organ, medan de könsdysforiska individer som fötts i en kvinnokropp brukar hata sina bröst mer än sin vulva och vagina.

Just det, ett invikt könsorgan är inte lika provocerande. Vulva med labiae och klitoris är sällan lika påtagliga som en penis. Dessutom verkar en ökande andel av de som fötts som kvinnor och byter kön kunna avstå från att ta bort sina kvinnliga könsorgan och framför allt avstå från att försöka få en konstruerad penis med dålig funktion och sämre känslighet.

Därtill kommer att de kanske vill behålla just chansen att föda barn - just detta bevis på kvinnlighet är inte bara motbjudande. Så stark är alltså fortplantningsdriften, även om man kanske definierar sig som man eller i många fall som ett tredje kön - bara inte en kvinna.

Over the rainbow

en ledtråd - var är datorn?

De Vänsterhäntas Förening

Är ju en för ett antal år sedan utgiven bok av Håkan Nesser (läs den!), men kunde lika gärna ha varit titeln på en av de 3 delarna, eller åtminstone ett kapitel i mina memoarer.

Nu kommer poängen, i form av en gåta:

Om jag kan sägas ha bytt arbetsextremitet och därmed riskerar en yrkesåkomma med (faktiskt) samma namn genom att bli författare - vilket yrke hade jag då innan?

En ytterligare ledtråd är att mina tidigare kollegor inom den anglosaxiska sfären inte riskerar att drabbas av detta skifte, om de skulle bli skribenter. Om de inte råkar vara strikt vänsterhänta (i motsats till undertecknad).

Om ni inte fixar svaret och förstår sambandet - köp och läs mina böcker och I skolen finna lösningen och dessutom glädja mitt förlag.

En ytterligare ledtråd - vi är...

En Vincent

Och ett av hans Verk

Dagens namn var Vincent

Namnet betyder "Den Segrande", ungefär det samma som Victor, segraren. Indirekt ungefär detsamma som den lagerkrönte Laurentius, som möjligen är källan till Lars, alltså mitt eget förnamn, om det inte betyder man från Laurentum.

Stackars van Gogh

Tänk så tokigt det kan gå

Skar av sig örat

Som vi vill bli på

som det heter i en fyndig snapsvisa om mannen ovan. Men jag kan inte låta bli att tänka på en annan Vincent idag Se vidare här nedan i min blogg "Ejurkorkad.se"

Kom före mina böcker

Heja Vincent!

Dagens namn var Vincent. Den Vincent jag just nu tänker mest på döptes väl till detta av sina föräldrar med tanken på att deras kärlek besegrat allt - "Amor Vincent Omnia" eller "Amor Omnia Vincent", ordföljden är som bekant flexibel i latinet. Att han skulle bli en vinnare var väl inte helt oväntat med tanke på namnet - hos Skavlan i tv berättade mamma Malin om detta, men att han måste tränas för att inte bli en alltför dålig förlorare.

Och i boken om Vincent  och hans unika tillkomst har jag alltså också en viss plats. Sidan 153 och framåt, om jag minns rätt.  Och den är jag stolt över!

 

Heja Malin - en unik mamma hos Skavlan

Att skriva Den Stora Romanen

Den gamle Ågust

Så gör man nog - vi börjar med inledningen

Det är inte allom givet att skriva en inledning som går till Historien

Som till exempel:

"Kalla mig Ismael..."

"Äntligen stod prästen i predikstolen..."

"En del bli feta av att gifta sig, andra bli magra - doktor Henk hade blivit mager och nu var det julafton..."

"De var de bästa av tider - de var de värsta av tider..."

Och då har jag ändå inte tagit med August Strindberg eller några höganäskrus eller något av Astrid Lindgren om ljuset i små pojkars ögon.

Men här kommer några förslag:

"Alla förutsåg att han skulle bli något stort - de fick rätt: han blev ett stort svin..."

"Han var alltid intensivt medveten om hennes närvaro i rummet. Och om han kom först var hennes entré uppenbar..."

"Jag var jämnårig med atombomben men blev ändå föga explosiv..."

Den Stora Romanen, ja...

Idén om musik

Hade tänkt mig att man skulle kunna ansluta mina böcker till Spotify eller annan musikalisk sökmotor och lyssna till exakt samma musik som jag njöt av när jag skrev och när jag upplevde det som står i texten.

Nu måste man tyvärr bli min vän på Spotify och helst på Facebook för att det ska fungera.

Sånger från nedre våningen

 

Tycker jag faktiskt hade varit en tveksam titel på mina hågkomster från yrket.

Om man inte tänker på barnets första ljud vid framfödandet.

 

Källarvåningen hade dock varit värre - se ovan angående att vara gynekolog i botten!

Liksom det faktum att jag föredrar att kalla min specialitet som fertilitetsexpert för en superspecialitet hellre än en subspecialitet. Dessutom kan (om ni smakar på ordet) sub-specialist tolkas som nedsättande mot kvinnor i båda ändar av spekulumet - såväl patienterna som spekulanterna/kollegorna av kvinnligt kön/könsidentitet.