Diverse Tankar om Religion - något ofullkomnade

Det börjar bli en hel del begravningar och minneshögtider nuförtiden, hör till åldern.

1. Flackare översättningar: inled oss icke i frestelse - utsätt oss inte för prövning - låt oss slippa utmaningar?

2. Vilka bud har man inte brutit mot/icke uppfyllt?

3. Skall man locka ungdomar duger det uppenbarligen bra med gamla svavelosande             predikningar och en Riktig Djävul med ett Riktigt Helvete - kan Daesh/ISIS så...

Omsk-Uret är Bäst - alternativt För Huden i Tiden

Som ni vet är dubbla bottnar minst en botten för få för eder bloggare.

Det finns som bekant en limerick om de fina klockorna från den sibiriska metropolen Omsk, känd från Jules Vernes "Tsarens kurir" (liksom städerna Tomsk och Tobolsk). Rörande de synnerligen perfekta omsk-uren.Tänk om Omsk hetat Osv, vad kallades då klockan?

Beträffande det ni trodde från början har jag redan yttrat mig, både bloggledes och i min romantrilogi. Framförallt angående den abrahamitiske gudens osunda fixering vid små hudveck och liknande skinnflikar hos de två dominerande mänskliga könen.

Hos hannarna ska de bort, hos honorna behållas.

Och då menar jag inte det som kallas (faraonisk) omskärelse av flickor - det är ren och skär stympning som man knappast ska beskylla den abrahamitiske guden för.

Fy farao!

Inte gration

En hädelseanalys

Är inte inte gration en dubbel negation?

För att göra utrop från minareter mera populära kunde man kanske börja med att läsa dikter och sjunga sånger, samt göra förutsägelser om väder oçh vind och dylikt.

Tjosan, Mohammed, nu är det vår, är kanske mindre lämplig i sammanhanget.

(För undvikande av onödiga fatwor vill jag påpeka att just denna text skrivits redan för längesedan och inte av mig.)

Att ha tornväktare som gör utrop dygnet om är en fin tradition från medeltiden och kan knappast kallas osvensk trots dåtidens språk.

En stor dag som skall bevisa Jesu Kristi gudomlighet, då han övergick till att jobba på distans ett slag igen. Om bara någon vecka sände han sitt ombud Den Helige Ande. Och det hette inte Himmelsfärs alltså och inte heller Den Helige Anders. Dessutom är det folknykterhetens dag, vilket får mig att tänka på mina helnyktra farföräldrar.

Jesus som Uppståndelsekomiker

Som av en Hädelse

Apropå Himmelsfärsen nyss,

fast något tidigare.

Stå upp komik eller...

Till hängrövarne: Hänger ni med mig?

Komparera röv (fast ej adjektiv), rövare, rövast.

Jag kommer tebaks ,

här kan man inte hänga längre - här var det änna fullspikat. 

Always look on the bright side of Life - efter "Life of Brian"

Det första som slår mig är den för mig då helt omedvetna (?) indoktrinering vi utsattes för som barn i slutet av 1940-talet och början av 1950-talet och som var en fortsättning av den kulturella påverkan som lagts på våra föräldrar och till och med far- och morföräldrar.

Vi skulle vara duktiga, flitiga, fosterländska, friska och sunda, gudfruktiga (kristna, förstås!), nyktra, heterosexuella, frukt- och skötsamma och antingen bli samhällets stöttepelare eller dess bärande arbetarproletariat. En scoutmässig, kanske hitlerjugendmässig, anda var idealet, vandringssånger och aftonbönsmusik som den så kallade ”trygga rekan” (av Lina Sandell-Berg) allmänt kända.

Jesus älskar alla barnen.

Alla barnen på vår jord.

Röd och vit och gul och svart

Gör detsamma, har han sagt.

Jesus älskar alla barnen på vår jord!

eller

Det var bra, det var bra att du tog din kamrat

Med till söndagsskolan i dag.

När du kommer med fler,

Skall vi sjunga än mer:

Det var bra och TACK SKALL DU HA!

Jovisst finns detta i min bok "Underlivstankar 1"!

Kan Gud vara både Allsmäktig och God?

Och hur kan han få en far att mörda sin son?

Och slå ihjäl Onan för att han runkar?

(Fast det var inte därför och det var sannolikt inte det han gjorde - Onan alltså)

Kärleksbudskapet i Joh 3:16 är rätt fint som en sammanfattning av kristendomens innersta budskap.

Jag minns att man blev glad när man hittade detta bibelord på en av de många små lapparna med bibelcitat i glasskålen med lock på Farmors byrå. Man fick ju slå upp det först, förstås.

Οὕτως γὰρ ἠγάπησεν ὁ θεὸς τὸν κόσμον, ὥστε τὸν υἱὸν τὸν μονογενῆ ἔδωκεν, ἵνα πᾶς ὁ πιστεύων εἰς αὐτὸν μὴ ἀπόληται ἀλλ᾽ ἔχῃ ζωὴν αἰώνιον, stod det tydligen i originalet.

Sic enim Deus dilexit mundum, ut Filium suum unigenitum daret: ut omnis qui credit in eum, non pereat, sed habeat vitam æternam. (Vulgatan, Latin 300-talet).

Thy så elskadhe Gudh werldena / at han vthgaff sin eenda Son / på thet / at hwar och en som troor på honom / skal icke förgåås / vthan få ewinnerlighit lijff. (1500-1600-tal).

Den version jag läste var redan klar 1917:

Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.

Enligt bibelöversättningen 2000, gällande idag:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Faktiskt inte så tokigt, om man lägger till Bergspredikan om att behandla andra som sig själv och Kärlekens Höga Visa. Om alla handlade så.

S I S T A   O R D E T

Läste just att de indonesiska piloterna som just skulle störta, enligt den svarta lådan sade: "Allahu akbar (Gud är större)!" Detta tolkades först som ett uttryck för ett extremistdåd, men antagligen är det en naturlig sista replik för en religiös person, eller åtminstone en individ som fostrats i en religiös tradition ehuru icke troende - i detta fall en muslimsk tradition.

Man frågar sig vad en modern svensk sekulär individ skulle säga i en liknande situation. Dessvärre är jag rädd att det idag skulle bli en anglicism som "Shit!" eller "Fuck!"

När en av Tjörnbroarna rasade i januari 1980 vet jag att jag tänkte att mångas sista ord förmodligen var samma som jag skulle valt (tror jag), nämligen "Vad i helvete!" eller "Faan!". Detta är åtminstone influerat av vår tidigare kristna tro, och inte fan (ursäkta!) tror vi moderna svenskar att vi hamnar i helvetet för det (please!).

Men det hade ju varit vackrare att avsluta sitt liv med:

"Fader, i Dina händer anbefaller jag min ande!"

Om man har tid.

Dessvärre vet vi inte, om Vår Frälsare uttryckte sig så stilfullt, eller om hans plågade sista ord var:

"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (beroende på aktuell evangelist)

Skam den som tänker något illa om detta.

Vad skulle du själv säga?

Riktigt slarvigt är ju att bara slänga ur sig:"Hoppsan!" eller "Ojdå!"

Eller som legenden påstår att en kund i baren på Titanic skulle ha sagt:"Bartender, I know I ordered whisky on the rocks, but this is ridiculous!"

Så tänk er för och tänk efter före Det oundvikliga Slutet, så att ni uttrycker er väl!

Gott Slut, önskar Eder tillgifne Förf.

I Love Corona - dance macabre under dagens pest

Bergamovisan.

Tjo, uti Bergamo

Intuberad jag var

Minst tjugoåtta dar.

Kände mig coronar.

Sjöbergsk visa.

Jag flämtar i Italien,

I Lombardiets land.

Upphostningarna gula

Satt lungorna i brand.

Serenad i Pestgatan

Efter E Taube

Ajajajaj mina Bröder

Det står nån i fönstret och blöder.

Eller

När jag kom hem från Aosta

Så börja jag genast att hosta.

Behöll dock min röst molto bello,

Jag gurgla mej med Limoncello.

Det är den välkända pesten från Goa.

Iögonfallande Frånstötande Fjällvisa

Det är ohälsosamt, ej stärkande i fjällen,

Alltsedan nollåttor tatt plats på alla ställen.

De borde ha sin gondol blott i Nordens Venedig.

Res från mig Stina

Är som en robot i Kina.

Det är så lagom kul.

Efter You Know Who bättre att överlåta detta till MålGruppen

Kolla med Dave Allen, Woody Dito, Charlie Chaplin, Milton Friedman (sorry!), Bröderna Marx och deras andlige broder Karl M (å hans andlige broder Friedrich E). Mel Brooks, Jerry Seinfeld. Tom Lehrer. Albert Einstein. Alla dessa Självironins Mästare.

Jo, därom kan jag ge besked...

Så kom då mitt Waterloo - 100 000 kr - frågan gällde (tyvärr) vem som var dödsrikets gudom (Osiris, Isis, Toth eller Anubis, tror jag). Och jag visste att egyptisk mytologi var en av mina svagheter, liksom indisk. Och vår resa till Egypten hade en gång inställts, så vi hade och har fortfarande inte sett pyramiderna på riktigt. Då hade jag säkert kunnat detta.

Ett av alternativen var Isis som jag var säker på var en feminin varelse och jag var rätt säker på att det skulle vara en snubbe. Det tråkiga var att jag plötsligt övergav vår ursprungsplan att byta fråga i ett sådant läge och istället frågade publiken, som givetvis tog det mest kända namnet "Isis".

Då ringde jag min son historieläraren som inte var säker och trodde att det kunde vara Isis. Och fortfarande bytte jag inte fråga utan svarade, ehuru motvilligt: "Isis".

Och där rök chansen - men som ni ser hade Isis med dödsriket att göra och var både syster och maka till Osiris. Och jag får aldrig veta om jag klarat frågorna ovanför         10 000. 

Men visst verkar frågorna mycket enklare idag än 2012?

Nog influerade de varandra.

Den allvise Oden förlorade mer och mer makt, först till åskguden Thor och sedan till den påfallande kristuslike Balder.

Ett fint exempel finns i Frans G Bengtssons "Röde Orm" som vid resan hem från sydliga trakter för säkerhets skull offrar till såväl Ägir som Jesus Kristus och Mohammed för att få en lycklig seglats hem.

Det tråkiga med ateism är att den är en negation - en icke-tro.

Måste den vara det?

Är det skillnad på att vara avfälling från judendom, katolicism eller protestantism?

För att inte tala om från islam.

Eller vara född ateist.

Min egen variant av barndomstro för tvivlare som till förvillelse liknar den kriminalpolisen Gunnar Barbarotti i Håkan Nessers böcker ger uttryck för.

Egentligen tror man inte på Gud/gud.

I vart fall har man svårt att förena himmelens och jordens allsmäktige skapare med den där inre rösten eller den gode Guden som uppfyller åtminstone vissa av ens önskningar, det vill säga återigen teodicéproblemet.

För visst måste Han/Hon/hen/gudomen följa kvantmekaniken och andra principer och ha skapat Universum, vår jord och alla dess levande varelser på mycket lång sikt och via darwinistiska principer angående arters uppkomst. Och alltså ha mycket svårt att alltid gynna just oss - vi som ska vara hens avbild. Om hen överhuvudtaget finns eller har funnits. Vem har skapat vem? Gud människan eller tvärtom?

Och ändå...

När det gäller något viktigt kan det inte skada att be Gud om lite hjälp - som Barbarotti ge henom en chans att bevisa sin existens. Så visst gör jag det! Många av mina patienter har fått barn efter att jag bett för dem - även om jag inte riktigt tror. Gud får chansen att samla Barbarottipoäng hos mig.

Är inte ett lås utan ett stycke levnadsvisdom, en etisk princip angående hur man bör/inte bör behandla andra människor, nämligen som man själv vill (respektive inte vill) bli behandlad. Den tillskrives Konfucius, ungefär 500 år före Kristus. Som vanligt var kineserna först!

Och minsann finns den inbakad som ett viktigt, oftast det allra viktigaste budet i samtliga stora världsreligioner, plus ett antal icke-religiösa levnadsfilosofier.

I kristendomen ingår den i Bergspredikan i sin positiva form. Den finns dessutom i sin negativa form i Torahn (judendomen). Den finns som ett kärleksbud inom Islam. Den finns även inom Buddhismen, Jainismen, givetvis Konfucianismen, Sikhismen, Hinduismen, Taoismen och Zoroastrianismen.

Immanuel Kant formulerade i Königsberg (Kaliningrad) sin sekulära variant i det kategoriska imperativet. Albert Schweizer försökte förkorta det i sin maxim "Vördnad för Livet". Kanske kunde man säga: "Var snäll" som kolumnisten Lars Fritsch nyligen föreslog i Göteborgs-Posten?

Vi är ju egentligen eniga allihop, så vad bråkar vi om?

Onan

Fläskförbudet i judendomen och sedermara islam (trikiner?)

Kvinnan tige i församlingen

Alkoholförbudet inom islam

Tips till Woody Allen eller WA:s efterträdare:

Visst har jag många moderata muslimska kompisar.

Visst både kan man och bör man kritisera staten Israels agerande både historiskt och i dagens läge.

Och visst fanns det judiska terrorister, oftast med en bakgrund i tidigare ghetton, som i samband med uppkomsten av staten Israel använde just sådana medel: Sternligan och....som dessutom mördade moderata (förmodade) sympasitörer som till exempel svensken Folke Bernadotte.

Visst kan man med all rätt tycka att många palestinier fått lida oerhört, både historiskt och i dagens läge.

Men i palestinafrågan är staten Israel och framför allt inte alla judar i världen ensamma skyldiga.

Jag kan se kristna terrorister framför mig, både historiskt (definitivt!) och i dagens läge (till exempel abortmotståndare)..

Och jag kan, framför allt, se många extrema muslimska terrorister, där DAESH /IS(IS) är dagens mest aktuella men kanske snart inaktuella exempel.

Men jag kan inte ens i min vildaste fantasi se ortodoxa judiska terrorister framför mig. Grupper som under vapenhot (fast de brukar vägra värnplikt) tvingar folk över hela världen att anlägga kindlockar, låta skägget växa vilt och bära konstiga huvudbonader. Och dessutom buga och studsa när de ber sina böner till Den Ende Guden, vars namn ej kan nämnas.

Varsågod att exploatera idén!