Orustvistelsen på Slussen ger mest associationer till Kärradal norr om Varberg. Efter Skanörs sand fick vi stränder med sand, omväxlande med gräs som vi var vana vid, men också klippor med trappor och bryggor till djupare vatten, vilket senare blev min melodi. Den obrutna horisonten vi varit vana vid bröts nästan helt av Balgö - endast nordvästvart anades öppet hav ut och förbi Klåbaks fyr, där en sälkoloni höll hus.

Glasskiosken introducerade Trolhätteglass till mina smaklökar (eller tvärtom) där man kunde avnjuta de enklaste cylinderformade pinnglassarna (päron, jordgubb, vanilj) till det facila priset av 25 öre (10 öre i Skanör några år tidigare), medan en större pinne utan chokladöverdrag kostade dubbelt så mycket och chokladöverdraget betingade ytterligare 10 öre. Rolls-Roycen var glassbåten i avlång kexbägare med syltklicken i botten och veckat chokladöverdrag för 75 öre. Att något så gott kunde finnas! Detta var ju långt före dagens överlastade glassutbud med toppings, marshmallows och strössel. För att få lösglass med flera kulor, vilket var nästan ännu bättre, måste man åka minst in till Varberg.

Men även om badstranden och glasskiosken dominerade semesterlivet, så fick vi uppleva lantligt hallandsliv hos våra hyresvärdar Syster och Bertil Svensson en bit upp mot backen till bageriet där man kunde köpa nybakade så kallade rundstycken att bre smör på och ta med till strandutflykterna, alternativt avnjuta till frukosten inomhus vid otjänlig väderlek. Då bredde man inte bara smör på utan kunde krydda anrättningen med Raketost eller Snabbkräm från Findus (eller Bjäre?) med smak av hallon alternativt jordgubbar. Om inte Mamma hade klippt små remsor av rökt skinka eller bog och blandat med finklippt gräslök.