8a. Umgås trutar med måsar?

Sällsynt 2-hövdad Trut? Nej, båda föreställer Kaj - arrangerad bild.

Pilsner-Kaj och Början

En verkligt sann berättelse.

Får ta det just från början, apropå ett kåseri i GP, signerat min favoritkåsör Kristian Wedel, som skildrade måsfåglars kontinentala resvanor med kommunala samfärdsmedel och undrade om trutar och måsar kan umgås.

Svaret är ja.Svaret är ja. Han kom som ett yrväder, fast kanske inte i april och inte med ett höganäskrus, snarare tvärtom, och det måste närma sig tio år sedan vårt första möte. Hur gammal kan en gråtrut bli - 30 år?

Vi kallade honom Kaj (duger även om han skulle visa sig vara en hon) efter den då aktuella tv-reklamsnutten för TT-lines som trafikerade rutten Trelleborg-Travemünde. Ombord har den en trut som på skånska konverserar en kollega varje gång de kommer i hamn i Trelleborg:"Haj Kaj!" respektive "Hallåu Borrge", och de blir allt hesare. Budskapet är de täta och snabba turerna som bolaget gör. Kanske hade Kaj i början även med sig en mindre kollega som fick heta Börje. Men Kaj var en av de riktigt företagsamma trutarna som tog ledningen både som tiggare och tjuv. När köksdörren ut till däcket på norrsidan stod på glänt slank han in och glufsade i sig katternas mat. Om vi satte ut livsmedel att svalna gällde det att täcka över dem, annars...

Efter en fest hade inte all öl (3,5-procentare och starkare) gått åt, så de överblivna oöppnade aluminiumburkarna fick ställas ut i skuggan på berget. En dag fann vi ett stort antal burkar liggande mer eller mindre tomma på berget med stora hål efter åverkan. Vi misstänkte naturligtvis mänskliga vandaler, men lite senare såg vi Kaj med sin karakteristiska fotring på höger ben, där han förtjust högg näbben genom det tunna höljet på flera burkar och därefter småskrockande sörplade i sig den utrunna pilsnern. Flög han inte lite vingligt sedan?

Okej för namnet Pilsner-Kaj, men måsen då, kan ju den knivskarpe läsaren undra...

Följ gärna den spännande fortsättningen i historien om Pilsner-Kaj och Början!

Mera Pilsner - och det kvickt!

Om Trutar och Måsor 2

 Vi vande oss vid Kaj, fast katterna av förklarliga skäl fortsatt var skeptiska. Kaj fick nämligen för vana att ta sig in i köket om altandörren stod på glänt och därefter sno åt sig kattmaten som stod närmast. Man lärde sig känna igen ljudet av hans simfötter när han smög in i köket för att likt en utsvulten attackdykare samla proviant. Han var inte särskild rädd för katterna som aldrig anföll honom utan bara med utomordentligt fånig min utstötte sitt speciella fågelljud.

Annat var det den gången jag överraskade honom, då Kaj drabbades av en panikattack och försökte fly genom dörrspringan med flaxande vingar, varvid han blev för bredaxlad och fastnade så att fjädrarna rök. Sedan flaxade han skrikande runt i köket, tills jag lyckades smyga förbi honom och öppna dörren på vid gavel. Efter ett tag blev han lika djärv som förut och började ställa krav på servering av sig själv och av honom själv medbjudna kompisar. Om vi inte öppnade dörren tillräckligt snabbt eller kastade ut matbitar på berget knackade han med sin kraftiga näbb på fönsterrutan.

Och det gör han fortfarande!

Och som på beställning - idag kom Kaj från skärgården medan Måsa eller Börja syns i bakgrunden

Med Ljung i Truten

Jodå, Kaj kom i år igen med sin ring kring högerbenet och några yngre proselyter. Han lär sig hela tiden nya knep - som till exempel att traska på trädäcket runt huset för att knacka på motsatta sidans glasdörr, om vi sitter där i finrummet och äter istället för i köket. I hans följe finns nu ibland en fjolårsunge (hans/hennes?) och oftast ett par måsar med pepparkornsögon. De drar nytta av Kajs födgeni, även om hen inte släpper fram dem förrän han själv ätit sig mätt. Dock verkar Kaj ibland tigga en liten extraportion som han knappt äter av utan verkar göra det för de andras skull. Likaså verkar de ropa på Kaj om de kommer först och vi inte matar dem.

Kajmannen (?) uppvaktar. En gång i början av sommaren tyckte jag att han fått nog med gratisföda och försökte nonchalera hans knackande på rutan, där jag satt vid frukostbordet. Då började han plocka kvistar från fjolårsljungen (inte fjolårsungen!) på berget. Jag undrade om det var ett bevis för att hen var en han och om han skulle demonstrera bobygge för någon hugad hona. Men icke, han kom istället fram till dörren med ett risknippe stickande ut på näbbens båda sidor som en rejäl lösmustasch (tänk gamle skådisen Terry-Thomas i "Dessa fantastiska Män i sina Flygande Maskiner"!).

Tyvärr tappade han det mesta innan jag fått fram fotokameran, men den kvistiga blomsterkvasten var helt klart avsedd för mig för att beveka mig till ytterligare servering! Snacka om smartness.

Kaj matas

Man får truga lite

Mr Terry-Thomas, inte Kaj!

Hur Mås det?

Motalamåsarna

Ja, int e di stora jämfört med Kaj eller hanses onge.

Löjligt små måsfåglar i Motala

Eller Hur?

Kajs lilla Kaja, årets unge - här med sin vårdnadshavare/haverska

Farväl för i år?

Nu när ongen kan äta själv och piper som en osmord dörr efter mera och Kaj inte behöver kräkas upp hens portion längre - kommer Kaj då ha spelat ut sin roll?

Ses vi nästa vår?

Är det slut nu på Dimmornas Kaj?

Visst verkar hen änna sleten?

Snart är man Pank och Fågel-fri

Vi tänker dock ej klaga

(ur Tiggarstudenten - Millöker)

Slut på att Truga en Tiggande Trut - tror vi.

Men det blir Tomt på Tomten till nästa sommar.